Så många kvinnor väljer att kliva ut ur hemmet och in i arbetslivet på grund av den fruktade pensionen. Jag har många gånger fått frågorna: Men hur gör du med pensionen, är du inte rädd för att inte få någon pension, vad händer om din man dör och du inte har någon pension att leva på osv. Eller så kommer rädsla in för att en skilsmässa ska ske, hur ska du klara dig då? Man vet ju aldrig vad som händer i livet…
Jag kan förstå att dessa frågor dyker upp med tanke på hur samhället också ser ut idag, pensionen är något som människor längtar efter då de har spenderat hela livet i slit och arbete, förstå mig rätt, jag missunnar inte någon en efterlängtad pension men däremot blir denna strävan mot en skälig pension näst intill sjuklig till slut. Man är beredd att ”offra” andra för ett bättre liv när man blir gammal, man lever ett liv i fruktan för att hinna tjäna ihop en tillräckligt stor pension den dagen man är vid det målet, men hur mycket offrar vi egentligen för denna pension?
Vi offrar mycket tid med familjen, barnens uppväxt, äktenskapet kanske sätts på spel för att man arbetar så mycket, ja många gånger vill man till och med spara ihop en bra pension OM skilsmässan skulle vara framme närmare slutmålet så man inte har två pensioner att leva på.
All denna stress. För något som vi inte har en aning om, vi kanske inte ens lever till vår pension?
Ursäkta min negativa syn här men det är ju egentligen en verklighet, vad hjälper en fet pension om vi inte ens uppnår pensionsålder? Livet är skört, vi kan inte ta något för givet men likafullt spenderar vi våra liv med att jaga efter detta, ett hopp om ett bekvämt och bra liv även i gammal ålder. Och jag kan ju så klart på sätt och vis också förstå det, många äldre idag har det tufft på grund utav en låg pension i ett samhälle där priserna ökar nästan för varje dag känns det som.
Men visste du, att det faktiskt finns en biblisk modell för hur det här kan se ut speciellt för oss kvinnor? Tack vare andra kristna kvinnor som har samma kallelse på hjärtat som mig så fick jag till mig en struktur som Gud har instiftat för att vi kvinnor ska kunna vara hemma med våra barn, ta hand om vårt hem och vår man, men då på hemmaplan utan att behöva oroa oss för en framtid där kanske vår man inte finns med oss för att hjälpa till med pensionen och försörjningen. Jag blev verkligen så glad när detta landade, just för att det blev ännu en bekräftelse på vad Gud verkligen har för uppgift för oss kvinnor och att han har svar och lösningar på allting även om det har försvunnit från vår tid idag, men det är inget som vi inte kan sprida ljus över, eller hur?!
Bibelpassagen som jag tänker på hittar vi i första Timoteusbrevet, kap 5.
Här finns det flera principer för just änkor, men det finns en separation för yngre och äldre änkor. De änkor som jag tänker specifik på här är de som beskrivs fr.o.m vers 9, som är äldre än 60 år, har varit en enda mans hustru, har vittnesbörd om goda gärningar, fostrat barn, visat gästvänlighet, tvättat de heligas fötter, hjälpt de nödställda och försökt i allt att göra gott. Den änka som nämns här, ska församlingen ta hand om och hjälpa. Ser ni vilken fantastisk princip som Gud har lagt ner, en uppgift som församlingen ska bära och applicera. Men ser vi detta idag? Nej, denna princip har försvunnit och ska jag vara helt ärlig har jag aldrig ens hört om att den har, i svenska sammanhang, varit aktuell. Kanske en gång i tiden? (Vore intressant om någon hade mer information att dela om just detta.)
Om man dessutom läser kapitlet från början, ser vi att om denne änka har barn eller barnbarn så är det deras primära uppgift att ta hand om sin mamma/mormor/farmor som tagit hand om dem först. Så vi ser här att det egentligen finns en fantastisk princip i familjen här, i första hand ska närmsta familjen ta hand om den kvinna som blivit änka. Men när det dessvärre inte fungerar och denna änka är gammal nog så är det egentligen församlingens gemensamma uppgift att ta vid och bära denna änkas börda.
Det här är någonting som jag själv tycker är otroligt fascinerande, hur Gud har tänkt på alla små detaljer för att en kvinna ska kunna vara hemma och ta hand om familjen och hushållet. Även om det inte appliceras i dagens samhälle så är det någonting som jag tycker vi behöver ta i beaktning. Om detta skyddsnät skulle finnas idag, skulle då kanske fler kvinnor våga vara hemma och vara den hemmamamma eller hemmafru som Gud kallar dom till?
Den här principen bygger ju däremot på änkor. Inte skilsmässor. Vet ni varför? Jo för separation är ingenting som Gud har instiftat, äktenskapet är menat att hålla tills döden skiljer man och hustru åt. Äktenskapet är verkligen ett heligt förbund, men det klart, vi ser ju också i dagens samhälle att till och med bland kristna börjar dessa gränser suddas ut. Äktenskapet är inte lika heligt idag som det en gång ansågs vara, som Gud anser det vara. När då vi människor börjar leva efter dessa samhällsprinciper, så tappar vi fler principer längs vägen. T.ex att kvinnan inte ska behöva arbeta ute i världen för att försörja sig IFALL någonting händer. Självklart, alla vill ha en känsla av trygghet och säkerhet, men som jag nämnde tidigare, till vilket pris? Bör vi inte sätta vårt hopp till Gud och försöka hitta vår trygghet i Honom istället för det i världen?
Är det inte bättre, kära systrar, att satsa på familjen, tron och människorna som Gud sätter i ditt liv än att sträva efter förgänglig rikedom? Att ägna ditt liv åt att fostra dina barn och ta hand om ditt hem så att det kan få vara en fristad för människor som kommer dit? En fristad för dina barn och en plats där dina barn kan utveckla sin tro och sin personliga relation med Gud istället för att skickas ut i samhällets (läs djävulens) vassa klor…
Det är någonting värt att reflektera över. Har vi fallit offer för samhällets stress och press istället för att lita på att Gud tar hand om oss oavsett vilka situationer eller livsöden som vi ställs inför?
Jag vill avsluta med vers 5 från Timoteusbrevet kap 5 där det står: Men den som verkligen är en änka och blivit ensam, hon har satt sitt hopp till Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag. Detta är vad vi ska göra om vi möts av den typen av svårighet, vi behöver vända oss till Gud! Han som är vår försörjare, vår tröstare och vår säkra grund. Det kan innebära svårigheter men Gud är alltid trofast, och han har allting i sin hand. Våga lita på att Gud tar hand om dig hur livet än vänder och vrider sig, men åkalla honom natt och dag, vänd inte bort från honom utan sätt ditt hopp till Honom och bara Honom, ge Honom ALLT.
Comments